Man vet att man lever när...

man kommer hem och ser vardagsrumsmattan insmetad med ketchup, youghurt och soja.

Min dotter som har Downs syndrom har busat. Hon har inte gjort sånt på flera år och man slappnar förstås av. Men jag inser att man ska alltid vara redo, man kan inte slappna av för när man minst anar...Det bästa (värsta?) är att man kan inte bli arg i en sådan situation så jag väljer att först se arg ut och sen skratta åt det hela OCH se till att hon hjälper till att städa.

Men tack och lov att jag får min sminkväska i fred :-)