Några tankar som dök upp under intervallträningen

Idag var det riktigt jobbigt att springa, de sista fem minuterna var en nära döden-upplevelse. Det var länge sedan jag kände så här. Försökte lista ut varför just idag men avfärdade alla execuses just som execuses. Kom inte på någon bra förklaring.

Och sen kom detta: är det så här jag ska ha det? hur länge? livet ut? Jag vet att det är livsstil det handlar om och att jag levt på det sättet i 6 år nu, inget nytt med andra ord.

Är det extra kämpigt för att jag börjar bli äldre? Ja, 34 är ingen ålder...men jämför jag med hur någonlunda lätt det var då jag började min fitnessresa så känns det ganska tufft nu. Jag beundrar folk som sätter igång efter 40 för det är superjobbigt, jag ska vara ärlig!

I mitt fall så tror jag att jag ska aldrig göra uppehåll från fysika aktiviteter, aldrig slappna av, jag måste röra på mig jämt. Och det handlar inte om att vara hård mot mig själv utan det måste finnas kontinuerlighet i det jag gör, annars kommer jag aldrig stiga upp från soffan i fall jag fasnar i den i ett par månader. Jag är nog av sorten "allt eller inget".

För att summera det hela: jag måste inse att det är dumt att slappna av nu när det har gått så lång tid. Om jag vill behålla min nuvarande form så måste jag ibland kämpa för det, inget är gratis.