Jag får ofta frågan: "Vad har du för hemlighet för att orka 'hålla på'?"
Egentligen har jag bara ett svar: krångla inte till det. Allt är mycket enkelt och mycket basic.
Bara träna och bara äta rätt och framförallt regelbundet. Självklart är jag medveten om att stiga upp från soffan kan vara en prestation för vissa, allt är relativt.
Jag tror även att man måste bli riktigt arg på sig själv, ställa sig själv mot väggen och tala om att nu får det vara nog! Och jag tror att ibland är det bra med lite attityd!
Jag upplever att folk tror att det krävs jätteförberedelser innan man sätter igång på allvar. T ex gå ner i vikt först och SEN börja träna. Man kanske skäms för sin vikt och det kan jag förstå men åter igen - folk på gymmet är så självupptagna så det finns inget utrymme (iaf för de flesta) att kolla runt vad andra gör och hur andra ser ut.
Många har dåliga erfarenheter från skolgympan. Man valdes jämt sist eller allt var allmänt jobbigt. Jag minns att vi saknade duschar och man var tvungen springa i mini sportshorts framför alla killar och man trodde att man hade världens dallrigaste lår. OCH man fick betyg för sina fysiska prestationer! Snacka om press.
Hade man mens så var man tvungen att vara med ändå. Det fanns inga bindor och tamponger att köpa så det blev tyg bindor som man var tvungen att koka varje dag för att få dem rena. Och tänk att ha en sån stor tygklump i trosan och springa samtidigt. Inte så värst glamouröst!
Jag skrattar för mig sjläv när jag skriver detta, att man stod ut! Inte så konstigt att jag la av med alla fysiska aktiviteter så fort jag lämnade skolan.
Men det var då det...just nu är det "just do it" som gäller. Det funkar!
Hur var din skolgympa?
.jpg)
